Skabb är ett kvalster som genom att sprida sig till olika djur skapar klåda och allmänt obehag. Om man inte behandlar huden kan stora partier av pälsen trilla av och skapa många problem för djuret, så vid minsta misstanke på skabb är det viktigt att man omgående kontaktar veterinär.

En av de vanligaste typerna av skabb kallas för rävskabb och drabbar både vilda och tama djur.

Bland dem som oftast faller offer för denna kliande parasit är lodjur, vargar, grisar, katter och hundar, förutom rävar förstås. Parasiten heter sarcoptes scabiei och associeras med rävar då den spreds till Finland, Sverige och Norge genom rödrävar i hela landet på 1970-talet.

Dessa kvalster följer en tvåveckorscykel som består av ägg som kläcks, blir larver sedan vuxna kvalster, förökar sig och lägger nya ägg. De lever i huden och gräver små tunnlar som honorna sedan kan lägga sina ägg i och det kan röra sig om upp till fyra nya ägg om dagen och om inte cykeln bryts är det nästan omöjligt att bli av med denna pest.

Bland de vanligaste djuren att smittas är hundar och det beror på att de traditionellt har jagat vilda djur, inte minst rävar. Eftersom dessa djur är vilda har de inte fått någon som helst behandling och kan därmed fullkomligen digna av kvalster vilket gör smittorisken extremt hög. Hunden tar sedan med sig kvalstren till hemmet eller ladan där den sprider den till andra hundar, katter eller grisar.

Det finns olika symptom på att ett djur har drabbats av kvalster och bland de vanligaste är rodnader i huden och kläda. Framförallt runt svansfästet och öronen är skabb särskilt märkbara men de kan alltså sprida sig till hela kroppen och bli extremt plågsamma och till och med leda till döden.

Behandling av rävskabb sker genom speciella tvättvätskor och salvor som man regelbundet applicerar i minst tre veckor. Veterinären undersöker sedan djuret för att avgöra om det är fritt från skabb eller behöver ytterligare behandling.